De träffades på ett kafé
Och delade på en kopp te
Han spillde lite mjölk bredvid
För han var så trött
Sen somnade han så sött
Men vaknade med ett ryck
Av vinden, eller var det ödets nyck?
På morgonen var hon inte kvar
Men solen lyste blek och klar
Var han nu ensam alla dar?
Känslan brände kallt
Han hade mistat allt
Och kände plötsligt tryck
I bröstet över denna ödets nyck
På avstånd hördes det en sång
Ett minne kom, han kände ång-
esten som drog igång
Nu hade blivit sen
Då kommer inte igen
Det var en bitter dryck
Att svepa, ödets nyck
Text: Ellegård, Musik: Sjöstedt
Skapad år: 2008
