Lyft dig på blodiga vingar
gamle rättfärdige gud, •/•
du som världar betvingar,
du alla himlars gud.
Lyft dig ur blodiga redet,
där du din tanke tänkt,
den enda, den stora och starka,
den du åt oss har skänkt.
Herre, vi tänka som trälar
det du tänkte som gud.
Hör du vårt skri i natten,
till dig, till dig för det bud.
Bryt dig på dånande vingar
väg genom mörkrets hav.
Djupast här nere du finna,
skall vår blodiga grav.
Se vårt blodiga rede,
där vi nu kämpat till slut.
Tanken vi kunde ej fatta
och tänkte den likväl ut.
Kampen och livets tanke,
blodets mäktiga röst
blev blott ett vrål i natten
ur söndersargade bröst.
Alltför stort var det stora,
vi gjorde det grovt och smått.
Men den längtan som drev oss in i döden
var av ditt eget mått.
Se vårt rede som klibbar
fast vår dödströtta kropp.
Inga vingar oss lyfta
till dig, o herre, opp.
Inga vingar oss lyfta,
du måste komma till oss.
Fjärran och dold är din klyfta,
fjärran och dold för oss.
Pär Lagerkvist
Ur I stället för tro (Dikter i Kaos)
Skapad år: 1920
